Amy Diamond på scen.

Igår susade vi iväg till Mjölby köpcentrum för att se och höra på Amy Diamond.
5-åringen i familjen dansade loss i folkhavet när hon körde de kändaste låtarna.

"- Mamma, sjöng du också på scen sådär när du var liten?" undrade dottern.
"-Näe, inte med så mycket publik, men hemma i vardagsrummet och med kompisar när vi klädde ut oss och lekte", svarade jag.
"-Jahaaa!" svarade dottern och tittade på mig med imponerad blick. "Ja, jag skulle också vara lite blyg på en riktig scen", log hon som i samförstånd.

Uppenbarligen har min älskade unge den inställningen att bara man vill, kan man göra vad som helst. Bara man kommer över blygseln så är det bara att inta en scen när man känner för det!

Hoppas hon står fast vid den övertygelsen länge och inte börjar lägga till hinder som att hon inte skull duga fullt ut i andras ögon.

Och Amy Diamond,då? Ja, hon har ju en fantastisk röst flickebarnet och duktig , säker och glad på scen. Vi kom nära när hon efteråt satt och signerade skivor och jag slogs av hur ung hon är! Hon skrattade och log mot alla och skrev,kramade,skrev och kramade.

Måtte hon klara artisexploateringen utan att förlora för mycket av barn- och ungdomslivet!!!

Idag har jag knappt sett skymten av min 5-åring. Hon är hos grannpojken, 4 år, och lever ut sina skådespelartalanger. De leker så fort de kommer åt och uteslutande rollekar som de hämtat från sagofigurer och filmer. Ibland tittar de en stund på en film och det är mest i "regissörsyfte" för sen är de igång igen och klädombytena yr i luften...

Idag sjunger hon säkert också.

Aldrig nöjd

Det är så typiskt mig! Att aldrig vara nöjd med det som finns till hands!
Jag har fortfarande problem att hitta rätt i det här färdiga konceptet
för "bloggning" ändå kan jag inte låta bli att försöka peta runt i själva koden i jakt på rätt färgnyanser, rätt millimeter på typsnitt, snyggare ramar osv.

Det slutade med att jag fick byta mall helt och hållet, för i sanningens namn så är jag inte
så kunnig i html som jag önskar. Hm, undrar om det heter så ens?

För sju-åtta år sedan satt jag ivrigt och läste om hemsidor sånt och lärde mig att få till en gul sida med röd text...En bild på ett mindre snyggt ställe fick jag också till...På den nivån var det! DÅ, hette det html, men nu för tiden har jag ju sett andra benämningar...blir allt lite sugen igen att försöka lära mig ordentligt!

Och i väntan på att jag ska bli ordentlig kan jag ju pilla lite på färgnyanser och teckensnitt! Dessutom kan man pryda sitt näthörn med lite blomsterfägring!
För nöjd...blir jag nog aldrig.

Heart among hearts...

Sommarprakt

Upp som en sol...

Detta är första dagen i resten av mitt liv...eller?
Om man får tro på allt snack och alla skriverier om bloggar iallafall.

OCh det vill jag!!!
Vilket suveränt sätt att äntligen få till den där dagboken jag drömt om att haft i decennier. Otaliga är de små fina böcker som passerat mina händer, men tyvärr inte längre än i någon vecka och självklart skrivna i - med lika fina bläckpennor -
...och då är ju den boken körd!

Men det här tror jag på! Vid datorn sitter jag ju ändå...;-)